Handledarträff

Idag ska jag ha "handledarträff", han är nyfiken på mina framtidsplaner mm. Något i mig har sådan stor lust att avslöja alla jobberbjudanden och möjligheter jag har fått erbjuden till mig. Givetvis förstår jag att det vore ett taktiskt självmord på min nuvarande arbetsplats. Här blir man inte direkt mer åtråvärd bara för att andra vill ha en till högre pris. Det är snarare motsatsen, man anses vara en förrädare, illojal och inte kollegial. Samtidigt som man ska vara nöjd med lägre lön och uppmuntran och en klapp på axeln ska man klara sig utan. Däremot bör man älska kritik utan något konstruktivt innehåll, personliga påhopp är inget man ska vara blyg för att få. Det beskriver min arbetsplats ganska bra. Är det även jante jag beskriver mån tro?

Det lustiga är att jag snubblade över en jobbannons till min arbetsplats, den var skrattretande felaktig. Tyvärr. Tror också att det är svårt att rekrytera folk när vetskapen finns att väldigt många har sagt upp sig på relativt kort tid. Det brukar ju sällan vara för att arbetsplatsen är fantastisk.

Jag har idag varit tvungen att spendera flera timmar med en av kollegorna som har behandlat mig sämst. Jag har skrattat så mycket åt mycket han sagt. När man inte kan gråta, skrika eller fly...ja, då får man skratta. Han verkade tycka om det. Han förstod nog inte att jag skrattade åt den bisarra situationen, han trodde bara att han var rolig. Inte mig emot. Kill 'em with a smile".




Kommentarer