Tankar då och nu

Inget reklamsamarbete i inlägget.

Då

Jag har alltid varit ganska duktig på att spara till en buffert och andra mål som jag har haft under studietiden, såsom resor mm. Men det har inte varit några stora pengar, som mest 30 000kr. Pengarna har dessvärre legat på vanliga sparkonton med minimal ränta.

Jag har dessutom anpassat mitt spenderande till plånboken, dvs när jag sedan har börjat arbeta heltid och tjänat bättre så har jag spenderat mer. Unnat mig. Jag har alltid haft tron att jag är bra på att spara, då det är vad min närmsta omgivning har uttryckt. Snål har jag dock inte hört, handlar hellre till andra än mig själv.

Retrospektivt så hade jag kunnat spara betydligt mer och prioriterat lite annorlunda. Det blev särskilt tydligt när jag förra året började följa flera härliga ekonomibloggar (exv Miljonär innan 30) och även läsa (läs: lyssna) på ljudböcker i ämnet som jag hittat på Storytel. Motivationen tidigare var att överleva om något oförutsett skulle hända, för med enbart studiemedel där mer än hälften gick till boendekostnader fanns det inte utrymme för oväntade kostnader.

Nu

Min tanke är att skapa en portfölj som till större delen består av stabila utdelningsbolag, helst vill jag att de ska ha en direktavkastning på minst 3% ( men helst över 4%) och det mest optimala är om de aldrig har sänkt sin utdelning. Detta är tänkt att bli min Pengamaskin, dvs den ska generera pengar utan att jag behöver göra något aktivt. Även nattetid ska pengarna fortsätta rulla in.

Jag kommer också ha en andel i billigt förvaltade (alt index) fonder för att sprida risken. Risken och rädslan att förlora hårt förtjänta pengar var ju det som gjorde  att jag väntade så länge innan jag på riktigt tog klivet in på börsen i våras.

Jag har blivit modigare. Jag har börjat köpa in mig på mindre bolag, förväntnings/ förhoppnings-bolag. Dessa kommer att vara kryddan i min portfölj. Jag älskar ju het mat, så lite chili i portföljen kan vara spännande. Jag kommer dock att vara väldigt noga med att kryddan håller sig till en låg andel. Vill inte bli för modig.

Motivationen nu är den faktiska övertygelsen att det är möjligt att bli oberoende i den mån jag önskar.  
Påspädning till motivationen är att jag har insett att livet är skört samt att jag dessvärre har några enstaka surdegar på jobbet som jag helst skulle vilja slippa. Jag vill bli fri innan 65 (eller vad de nu kommer att höja åldern för pension till). Helst skulle jag vilja bli fri före 40, men det är ”bara” 7 år kvar tills dess. 43 borde vara en mer rimlig ålder. Därefter är jag osäker om jag skulle sluta arbeta, när väl valmöjligheten finns att leva fritt så kanske ens attityd till arbetsplatsen blir mer avslappnad/ obrydd. Har man tur är surdegarna borta också 😜.


Kommentarer